Vidare är Tibi den ende som reagerat mot att flera av Tysklands moskéer är uppkallade efter jihadkrigiska och fientligt inställda muslimska härskare och erövrare. Däremot saknas moskéer uppkallade efter de tidiga, stora muslimska filosoferna som upplysarna al-Farabi. ”Detta är tecken på att man inte vill ha någon dialog. I stället kommer man med provokationer och utmaningar som européerna lydigt sväljer.”
I Rom ville en muslimsk församling för saudiska pengar bygga en moské med minareter som skulle vara högre än Petruskyrkans torn! ”Därmed ville man visa att den kristna tron är underlägsen islam” konstaterar Tibi.
Danmarks största moské – i Århus – heter f ö Erövringsmoskén!
Islamofobi som slagträ i debatten
”Islamofobi är ett islamistiskt begrepp som nu används av européer. Om du utpekas som rasist och islamofob p g a en artikel om kvinnoförtrycket inom islam är det för att man vill skrämma dig till tystnad. Och i regel fungerar det! Inte heller tycks man veta att Muslimska Brödraskapet var och är en totalitär rörelse. Genom denna attityd går européerna islamismens ärenden och beskyller människor som kritiserar islamismen för att bygga upp en fiendebild kring islam” konstaterade Tibi.
”Islam är inte som andra religioner”
I september 2006 skrev den brittiske författaren och islamkännaren dr Patrick Sookhdeo i Evening Standard att ”Islam behöver behandlas på ett annat sätt än andra religioner eftersom islam skiljer sig från andra religioner. Det är den enda religionen som lär att dess efterföljare ska ta politisk makt för att sedan implementera en lag som ska styra livets alla aspekter, vilket leder till diskriminering av kvinnor och icke-muslimer.
Detta är i huvudsak varför en naiv multikulturalism inte leder till en mosaik av kulturer som lever i harmoni, utan till ett samhälle som hotas av islamistisk extremism.”
Hur många bevis behövs för att politiker, journalister m fl skall inse att islam inte kan förenas med europeiska värderingar?
I Sverige hävdar bl a Abd al Haqq Kielan alias Leif Larsson, Jan Hjärpe, Mattias Gardell, företrädare för Broderskapsrörelsen (på god väg att bli en underavdelning av islamiska brödraskapet!) m fl att islam är en fredsälskande religion. Till deras strategi för att ge en positiv bild av islam hör verbal bekännelse av demokrati, författning, tolerans, dialog och integration.
Deras avståndstagande från all kritik av islam är helt i linje med den inom islam tillämpade företeelsen ”taqija ” – dvs den urgamla rätten att ljuga när detta kan gagna islam eller en själv.
Regeringens ”informations- och propagandaministerium” satsar miljoner på att skicka ut fredsambassadörer för att predika islams fredsbudskap i skolorna.
Den dåvarande integrationsministern Jens Orback uttryckte sade i en intervju i SR i samband med ett integrationsministermöte i Holland för några år sedan:
”Vi måste vara öppna och generös mot muslimerna och islam för när vi blir i minoritet kommer de att göra samma sak mot oss” - dvs behandla oss på samma sätt som vi behandlat dem. En from – eller vad man skall kalla det – förhoppning!
Det är - enligt Orback - alltså inte en fråga om ”om” utan om ”när” Eurabia blir en realitet! Orback har - trots ett flertal förfrågningar - vägrat uppge när denna genomgripande demografiska förändring beräknas vara genomförd.
”En fredsälskande religion” i ett historiskt perspektiv
I boken ”Islamic imperialism, a history” av Efraim Karsh, professor vid King’s College, University of London kan man följa hur den islamiska imperietanken uppstod i och ur religionen och hur den utvecklats sedan 600-talet. Karsh är kritisk mot dem – inte minst i väst - som idylliserar islam och anser att inget ont kan komma ur denna fredsälskande religion.
Karsh berättar om krigsherrar, erövrare, sultaner och kalifer som utnyttjat de delar av religionen som passat deras syften för att skapa livskraftiga islamiska imperier.
1741 kritiserade Voltaire i sin pjäs ”Fanatism eller Mohammed” hur religion används som en mask för politiska syften och maktfullkomlighet. När pjäsen i slutet av 2005 lästes upp i den franska byn Saint-Gens Pouilly protesterade muslimerna. Uppläsningen framfördes under massiv polisbevakning medan våldsamma upplopp pågick utanför teatern.
En totalitär ideologi
I Europa finns militanta islamska rörelser som kämpar för upprättandet av islamska stater – inklusive Sverige.
Vi får aldrig acceptera att islamistiska och fundamentalistiska värderingar och rättspraxis får fotfäste i vårt land.
Egyptiern Farouk El-Zayat är en betydande man i den tyska och europeiska muslimska världen . Han leder bl a Muslimska studentföreningen, Förbundet för muslimsk socialvetenskap, Islamic Relief och Islamiska gemenskapen i Tyskland, vilka alla är utlöpare till Islamiska Brödraskapet.
Han är även ordförande i Youth Student Federation och Islamic Organizations of Europe, FIOE och generalsekreterare för Islamiska konciliet i Europa.
När tyska media och politiker behöver en samtalspartner för att diskutera islambrukar Ibrahim El-Zayat vara på plats och demonstrera sin vilja till ”konstruktiv dialog.”
[7][7]
Denna ”konstruktiva dialog” är givetvis inget annat än ett uttryck för ”iham” och/eller ”taqija”. I andra europeiska länder Frankrike agerar Tariq Ramadan på samma sätt.
El-Zayat hade i åratal kunnat bedriva sina skilda ”verksamheter” utan inblandning från de tyska myndigheterna.
I sin bok ”Der Krieg in unseren Städten har Ulfkotte vidare avslöjat att El-Zayats son Ibrahim i den muslimska ungdomstidningen TNT skrivit: ”Islams framtid i detta vårt Tyskland, där vi är födda och uppväxta, ska vi gestalta, vi som kan språket och känner till människornas mentalitet. /…/ Jag tror inte det är omöjligt att en förbundskansler år 2020 är en muslim. Detta land är vårt land och det är vår plikt att förändra det i positiv riktning. Med hjälp av Allah ska vi göra det till vårt paradis på jorden och då vi alla är förenade i islamisk ”umma” ställa oss till förfogande för hela mänskligheten.”
I klartext talar Ibrahim El-Zayat om en realistiskt möjlighet av ett ”Kalifat Tyskland” som sedan skall sprida sig över världen.
”Flertalet fundamentalistiska muslimer har som främsta mål att ersätta regimerna i de länder de bosatt sig i med ett stats- och samhällssystem grundat på sharia” konstaterade den ansedda tyska dagstidningen Die Welt den 5 juni 2003.
I kampen mot ”de otrogna” och för det absoluta världsherraväldet vill extrema muslimer bilda ett islamiskt parti i Tyskland. Härvid använder de sig av en dubbel strategi.” I offentliga sammanhang framställer de sig som laglydiga, toleranta och beredda till dialog. Men i verkligheten strävar de mot ett totalitärt islamistiskt samhälle i vilket alla våra värderingar skall sättas ur spel” konstaterade Hessens inrikesminister Volker Bouffier, CDU i Die Welt..
Die Welt varnar för det som sker bakom de stängda moskédörrarna och den bayerska författningsskyddsmyndigheten citerade en predikan som hållits i en moské i Bayern: ” Amerika är en stor djävul, Storbritannien en liten, Israel en blodsugande vampyr. /…/ Vi måste driva ner de otrogna i helvetets djup. Vi måste hålla samman och hålla oss lugna tills det blir dags. Ni kan ännu inte se det men allt håller på att förberedas. Det sker i det fördolda. Ni måste hålla er beredda för den riktiga tidpunkten. Vi måste utnyttja demokratin för våra syften. Vi måste täcka hela Europa med våra moskéer och skolor.
Så talar det öppna samhällets fienden.
Vår tids största ödesfråga
Jan Gillberg gjorde i nr 1-2:05 av tidningen DSM - Debatt, Sanningssökande, Mediakritik en utmärkt analys av islam. Gillberg refererar i sin artikel bl a till f d förbundskansler Helmut Schmidt, som tidigt varnade för ”konsekvenserna av en massinvandring av muslimer” och som även uttalat sig mot att låta Turkiet bli fullvärdig medlem av EU.
Gillberg hänvisar också till chefredaktören för Welt am Sonntag Günther Lachmanns bok ”Tolerans till döds” och konstaterar att ”Den tillnyktring som nu krävs måste utgå från realiteter och inte från politiserande anpassningsverbalism. Europa har redan tagit emot för många invandrare från muslimska länder. Den integration, som förväntats ske mer eller mindre av sig självt, har inte skett.
Det är - som Lachmann visar i sin bok – en allvarlig försummelse att inte ha insett att själva grundförutsättningen för något sådant saknas. I stället har det vuxit upp parallella kulturer, som både vad gäller grundläggande värderingar som socio-ekonomiska intressen befinner sig på kollisionskurs.
Till detta kommer att den ena kulturen är målmedvetet aggressiv och den andra vilset undergiven. /…/
Det som nu sker och skett i Europa hade – kan man tycka – varit lätt att förutse. Man kan nu bara hoppas att politiker och opinionsbildare skall vara mer förutseende när det gäller att i tid inse det som Günther Lachmann söker få sagt om den tolerans till döds, som alltför länge kommit att utmärka inte bara det tyska utan ö h t det europeiska och då i synnerhet det svenska förhållningssättet vad gäller vår tids största ödesfråga.”
Den turkiska författarinnan Necla Kelec menar att västerlandet underskattar den islamiska målmedvetenheten att stegvis flytta fram sina positioner och genomdriva sharialagar globalt.
Också den turkiske Nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk ser med oro på hur Europa backar för islamiska hot genom självcensur och lagstiftning som reducerar yttrande- och pressfrihet: ”Respekt för religiös övertygelse hos minoriteter har lett till att yttrandefriheten begränsas även i väst. Det är förkastligt och utgör ett uselt exempel för mänskligheten.”
”Ett dödligt hot”
”Multikulturalismen och det aningslösa omfamnandet av islamister är ett dödligt hot mot Europa” konstaterade den brittiska författarinnan Melanie Philips vid en konferens i Stockholm i maj 2007.
Melanie Philips har skrivit boken ”Londonistan”. Konferensen hade arrangerats av tidskriften Neo och terrorismexperten Magnus Norell. Trots terrorattackerna mot London har brittiska myndigheter, media och den intellektuella eliten ingenting lärt utan fortsätter att ge olika fanatiska grupper fritt spelrum i landet samtidigt som de värderingar som format nationen överges.
”Multikulturalismen har fört med sig ett utraderande av den nationella identiteten.”
Philips är frispråkig i den undfallenhet som fått förödande följder: ”det liberala västerländska samhället har underminerat sig självt och är på väg att förlora slaget.” /.../ ”Västvärlden befinner sig i en dödlig kamp mot islamismen. Islamismens frammarsch märks inte minst när det gäller de ständiga attackerna mot yttrandefriheten” menar Philips. ”I Storbritannien som varit en bastion för yttrandefriheten, fördömdes de tidningar som tryckte Muhammedbilderna.
Men de muslimer som tog till våld och dödshot försvarades.” /../ ” Detta är ett stort hot mot västvärlden och mot alla de muslimer som vill leva i ett modernt och fritt samhälle.”
”Alltsedan dödshoten mot Salman Rushdie har brittiska media givit efter för fruktan, fruktan för våld och fruktan att stämplas som islamofober, vilket idag är värre än att kallas pedofil.”
Den rätta modellen om samhället skall förbli liberalt är enligt Philips ”pluralismen som låter mångkulturen finnas men under ett paraply av en nationell identitet med gemensamma värderingar.”[8][8]
”Den islamiska deklarationen”
”Först och främst: det kan aldrig råda fred och samexistens mellan den islamiska tron och sekulära sociala och politiska institutioner.
En islamisk rörelse bör och kan gripa makten så snart så snart den är moraliskt och numerärt så stark att den inte blott förmår störta det icke-islamiska styret utan också upprätta ett nytt islamiskt.
Islam vägrar entydigt varje främmande ideologi rätt och tillfälle att verka inom dess domäner.
Press, TV och film måste kontrolleras av personer vilkas islamiska moral och intellektuella auktoritet är odiskutabelt.” Alija Izetbegovic, Bosniens president i sin skrift ”Den islamiska deklarationen”
Ett högst troligt framtidsscenario
Redan för några år konstaterade Salman Rushdie: Om 25 år kommer vi att undra varför vi i toleransens och acceptansens namn bakband våra händer, slet upp våra strupar och gav upp det västerländska samhället.”
Avslutningsvis några visdomsord från den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaigne ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”
[1][1] 1) ”Mångrasiskt”?? Vad menar konsuln? Vi har ju i decennier blivit itutade att det inte finns några ”raser.” I sin broschyr ”Ord som taggar” utgiven av TCO m fl ( Polisförbundet, Journalistförbundet, Lärarförbundet, Finansförbundet m fl) gäller den första varningen för ord vi inte får använda order ras: ” Ras: Det finns bara en ras!”
[2][2] (3) Ambassadör Karlssons egen fetstil
[3][3] (2) I mitten av 1990-talet var Ingmar Karlsson inbjuden som talare vi ett årsmöte i Tysk-Svenska forskningsföreningen , STYFF. ”Mellan skål och vägg” formulerade han sig sålunda : ”Det finns idag ca 250 potentiella oroshärdar i världen…I de allra flesta är muslimer inblandade. /…/ Tredje världskriget kommer inte att stå mellan stater utan kommer att utspelas i våra egna förorter.”
[4][4] Bassam Tibi är sufimuslim
[5][5] Källa: Lisbeth Lindeborg i SvD: s nätupplaga 16 februari 2006 ”Islamister vill ha världsmakt.”
[6][6] Lisbeth Lindeborg, fil dr i statsvetenskap, verksam i Tyskland
[7][7] Källa: Utdrag ur en artikel ”Europeisk eftergivenhet väcker förakt bland muslimer” i Axess nr 4, maj 2006 av Lisbeth Lindeborg. Hittills har Tibis böcker, skrivna på engelska eller tyska, översatts till 16 språk – bl a spanska, italienska, polska, ryska, holländska och givetvis danska – men givetvis inte svenska!
Tibi har” skriver Lisbeth Lindeborg ”i bok efter bok, i föredrag och debatter, som politisk rådgivare och medlare, inpräntat hur viktigt det är att förstå skillnaden mellan islam som är en religion och den politiska islamismen som strävar efter ”Hakimuyyat Allah” en totalitär gudomlig ordning som ska ersätta den västliga, sekulära och demokratiska världsordningen. Först när vi har denna distinktion klar för oss har vi en chans att lösa de politiska konflikter som förgiftar relationen mellan väst och den muslimska världen, hävdar han.”
Lindeborg skriver om de brinnande ambassadbyggnaderna, demonstrationsplakaten med sina hotfulla texter och vandaliseringen av EU:s lokaler i Ramallah. Ett plakat som etsat sig fast i Lindeborgs minne bars av svartklädda kvinnor i Islamabad: ”God bless Hitler"
Med anledning av de danska karikatyrerna av Muhammed säger Tibi trots att han tar avstånd från karikatyrerna att ”vi måste ändå försvara yttrandefriheten, den får inte naggas i kanten. Man kan fördöma karikatyrerna etiskt men inte juridiskt. Tecknarna gjorde islamismen en tjänst och oss reformmuslimer en björntjänst. Det som utspelade sig på demonstrationerna efteråt gällde inte karikatyrerna, de flesta demonstranterna hade inte ens sett dem. Vad vi såg var en global mobilisering av muslimer från Jakarta till London under parollen ”Döda de otrogna”.
[8][8] ”Europa hotat av islamister” Världen Idag 14 maj 2007
